MOA

idag har jag sån jävla ångest.
har haft ångest i flera dagar nu. och vet inte varför.
det hade varit så mycket enklare om det hade haft en konkret orsak.
då hade jag kunna deal with it så att säga.
men nu bara finns den där.. hänger över mig som ett tungt moln.
vill att det ska försvinna..
jag har ångest över att gå till tunnelbanan, över att åka buss, över jobbet,
över att vara själv hemma, över att behöva gå ut, över att tiden går fort
över att tiden går sakta.. över vardagen rent allmänt.
och det stör mig så förbannat..

nu skulle jag kunna döda för lite ångestdämpande tabletter i alla dess former..
det hade suttit jävligt fint.


sorry för detta utlämnande och detta deppiga inlägg.
men det är så det ser ut just nu.



jag och min lilleplutt elin.. saknar henne så det gör ont.
men snart kommer hon och då blir jag förhoppningsvis glad igen.